Var går brytpunkten för när vi bygger ”sönder” vår kommun?

Ska kommunen nå målet om 30 000 invånare till år 2025 måste det byggas. Men var går brytpunkten? När är det inte lönsamt med mer inflyttning och när försvinner de värden som människor väljer att flytta till?

Kort sagt, när bygger vi sönder kommunen?

Jag hade nyligen förmånen att delta i en workshop för befolkningsutvecklingen där de frågor jag ställer ovan lyftes, bland annat av undertecknad. Det vi vet är att skatteunderlaget ökar i takt med befolkningsökningen, men så gör även kostnaderna, i synnerhet investeringskostnaderna. Man kan heller inte styra över flyttkedjorna – de lever ett eget liv. Vi vet också att lokala näringsidkare mår bra av befolkningsökning, men att slitaget på rekreationsområden, naturområden och infrastruktur ökar. Underlag för service ute i byarna ökar när befolkningen ökar, men handlar de boende lokalt för det? Ja, ni förstår principen, plus och minussidorna balanserar varandra, eller inte, beroende på hur man väljer att se det.

I slutänden blir det en subjektiv bedömning från politiken, för oavsett hur goda underlag vi har att utgå från blir verkligheten sällan så som vi planerat.

Vi vill se en varsam, genomtänkt utveckling av kommunen där vi hinner med de nödvändiga investeringarna och tänker igenom saker noga. Där åkermarken och naturområden värderas högt och där hållbarhet och långsiktighet är ledord. Där vi planerar helheter och inte tårtbitar som till slut gör att ”det inte är lönt” att spara marken för det är sönderbyggt redan. Där kommunens främsta mål inte är att ”bli fler” utan är samhällsservice, kultur och livskvalitet.

Så jo, det kanske är så att det börjar bli ”nock” av byggande, i alla fall i hetsig takt.

Louise Stjernquist – gruppledare Liberalerna Höganäs